Frustrerad

Någonting jag saknar i mitt liv är någon som lyssnar. Någon som Hör vad jag säger!
Jag vill inte nämna några namn men 100 procent av berättelserna är sanningsenliga!
 Vi har bland annat en som jag träffar ofta som Alltid pratar i mun på mig. Som Alltid börjar prata när jag är mitt i meningen. Ibland när jag blir frustrerad frågar jag -"Vad sa jag nyss?" Och i 9 av 10 fall har hen inte hört Eller antar att jag skulle komma fram till nåt helt annat än vad jag försökte säga.
Sen har vi en annan som jag också träffar ofta. OM jag får för mig att öppna mig för den så svarar hen nästan Alltid med en suck och meningen -" sluta tänk på det då, om det gör dig ledsen."
En tredje som jag träffar väldigt ofta missuppfattar minst varannan mening och vänder det till att jag sagt nåt elakt och jag blir till ett frågetecken inombords.

Jag undrar hur folk utifrån ser på mig?
Jag ÄR Ingen dum människa. Men det slutar ofta med missförstånd som gör att folk (enligt vad jag tror) inte tycker om mig längre.  Och OM det finns nån som faktiskt skulle tycka om mig så tror jag dem inte. Jag förstör för mig själv utan att det är meningen...
Ja, jag är lite deppig idag...